TIG-metoden (TIG, Tungsten Inert Gas) utvecklades på 1940-talet för svetsning av aluminium- och magnesiumlegeringar. Vid TIG-svetsning används en ickesmältande volframelektrod.
TIG-svetsning kan användas på alla svetsbara material. Metoden används oftast för svetsning av tunna material (vanligtvis mellan 0,3 och 3 mm) men kan även förekomma i tjockare material.
Värmekällan vid TIG-svetsning är en elektrisk ljusbåge som alstras mellan arbetsstycket och volframelektroden. Smältan och elektroden skyddas av en skyddsgas som strömmar ut genom en gaskåpa där elektroden sitter centralt placerad.
Skyddsgasen skyddar elektroden, svetssmältan och det uppvärmda materialet mot luftens skadliga inverkan. Skyddsgaser kan också påverka ljusbågens egenskaper (t.ex. energin) och svetsens utseende samt produktiviteten och arbetsmiljön.
MISON® skyddsgaser skyddar svetsaren och svetsen
Som skyddsgas används oftast en inert gas som argon, helium eller en blandning av dem. Ibland tillsätts väte och/eller kväve i låga koncentrationer. Svetsaren måste också skyddas mot svetsrök och giftiga gaser. MISON®-skyddsgaser skyddar både svetsaren och svetsen genom att minska mängden skadligt ozon.
Typiska TIG-svetsprocesser är svetsning av rör, tryckkärl och värmeväxlare. TIG-metoden är en kvalitetsmetod som bildar lite eller ingen slagg och inget sprut. Metoden är mycket mångsidig eftersom den kan användas för att svetsa nästan alla sorters material. Alla svetsställningar kan användas.
Metoden används även som komplement till andra svetsmetoder när man vill öka utmattningshållfastheten på ett svetsförband. Detta går till så att övergången mellan svets och grundmaterial på t.ex en svets svetsad med MAG-metoden smälts om med TIG-metoden.